Tankarna på ett nytt boendekoncept började komma fram under mitten av 1980-talet. Vid Bo86, en bostadsmässa i Malmö, bollades många idéer från olika håll om hur framtidens bostäder skulle se ut, fungera och produceras.

Inte minst MKB, Malmö Kommunala Bostads aktiebolag som det hette då,

hade börjat komma ut ur den handlingsförlamning som präglade företaget under en rad år då man stod med ett stort antal tomma lägenheter och inte hade så mycket idéer om hur man skulle få dem uthyrda. Där fanns en lite allmän dekiskänsla kring företaget och dess 20 000 lägenheter varav cirka 1 500 stod tomma i bostadsområden dit ingen vill flytta.

Många menade att det inte bara var de dåliga möjligheterna att få jobb i

Malmö som låg bakom, utan anförde också att folk hellre ville bo

i personligt utformade bostäder som de kunde ha inflytande över.

Med i snacket om nya idéer i bostadsbyggandet var också

Hyresgästföreningen som inte uppnått särskilt mycket inflytande

för sina medlemmar, varken i existerande bostadsområden eller i de

nybyggen som trots allt skedde den här tiden.

Där fanns två saker till: en byggare som inte bara såg pengar i

bostadsbyggande utan även hade sociala ambitioner att skapa bra

boendemiljöer.

Och där fanns en arkitekt, en ”social ingenjör” vid Malmö

Stadsbyggnadskontor som gick in i sina arkitektprojekt med lika

mycket socialt som yrkesmässigt engagemang.

Arkitekten Iwo Waldhör kom att spela en avgörande roll för det bygge som

skulle komma att uppföras på en rivningstomt och parkeringsplats på

Monbijougatan 4.

Dessa intressenter kom sig samman om en idé som redan från början fick

namnet Bo100, kanske därför att någon sa att idén var ”hundra”

eller för att man planerade ett hus med hundra lägenheter.

Här skulle de blivande hyresgästerna själva få vara med och planera

och utforma sin egen lägenhet.

Mer att läsa:  "Processen"

Vad skriver andra om Bo100?

Media om Bo100